Det tidigare industriområdet Polder Buiksloterham i norra Amsterdams ska fram till 2030 omvandlas till en idealstadsdel med slutna materialkretslopp. På grund av det ekonomiska läget när projektet inleddes för drygt 15 år sedan valde staden Amsterdam en långsammare omvandlingsstrategi med höga hållbarhetskrav. Idag bjuder området på en spännande mix där större byggemenskapsprojekt och nollenergihus växer fram mellan logistikföretag och byggmarknader.
Ett sådant projekt är Stories som ritats av Olaf Gipser Architects. Det står precis in korsningen där ett viktigt trafiknav möter en gammal hamn. Stories är en 46 meter hög byggnad med 13 våningar, varav de översta tio är byggda av trä. Det syns dock inte vid första anblicken eftersom hela byggnaden omges av en intrikat, vit stålfasad med höga växtnischer.

Projektet inleddes med en upphandling där intresserade byggföretag kunde delta. Ett krav från stadens sida var att byggnaden skulle uppföras med material som till största delen skulle kunna återföras till det naturliga materialkretsloppet. Arkitekten Olaf Gipser, som är född i Schweiz men har bott över 20 år i Amsterdam, fick idén att  skapa ett trähybridbyggnad med växtpartier i fasaden. 
Totalt består byggnaden av 29 individuellt utformade lägenheter och sex kommersiella enheter. Lägenheterna har en takhöjd på 2,90 meter och en yta på mellan 43 och 235 kvadratmeter. I sockeln samt på våning 7 och 11 finns vardera en etagelägenhet över två etage.

År 2015 vågade man ännu inte bygga ett 13-våningshus helt i trä och dessutom behövde man ett parkeringshus för 40 bilar på markplan. Lösningen blev att gjuta en betongsockel i tre våningar. Över den står det 32,5 meter höga tornet i trä med en byggnadskärna av betong. På gatusidan ritade arkitekterna in ett indrag i tornet med plats för en gemensam takterass på västsidan av sockeln, där de boende nu bedriver stadsodling.

Tornet består av en limträkonstruktion. På varje våning bildar 15 bärande, 160 till 240 mm tjocka, element ett rutnät med en axeldimension på 4,80 meter. Träportalen har stora öppningar som tillåter en flexibel indelning med upp till sex lägenheter per våningsplan. För att kunna förändra byggnaden i framtiden lät man dessutom skapa fler dörröppningar än nödvändigt i korridorväggarna. Flexibiliteten var central inte bara för byggföretaget, utan även för arkitekterna. Olaf Gipser tillhör ett nätverk av 14 unga arkitektbyråer som tillsammans publicerat ett nederländskt ”Open Building”-manifest. De ser byggnadens flexibilitet, inte minst när det kommer till framtida anpassningar eller funktionsändringar, som helt avgörande för hållbart byggande.

Arkitekternas mål var att den djupa, gröna fasaden inte bara skulle fungera som uterum, insyns- och solskydd, och filtrera bort föroreningar, utan också skapa livsrum för insekter och fåglar. Sedda inifrån lägenheterna känns de gröna nischerna som små, svävande trädgårdar. Förbipasserandes som ser den intrikata stålfasaden uppfattar Stories som en elegant och lätt byggnad, vars fasad ständigt förändras tack vare lövens färgskiftningar under olika årstider.
Transparenta balkonginglasningar som kan öppnas flexibelt framhäver den lätta känslan. Inglasningarna är placerade så att de tillsammans med de stående smidesräckena skapar en levande fasadbild.

Beroende på balkongens storlek, våningshöjden och läget i byggnaden är inglasningarna antingen rumshöga – som ingång till de svävande trädgårdarna – eller monterade på ett glasräcke. Totalt användes tolv konfigurationer av Solarlux system SL 25 (på räcke) och SL 25 XXL (rumshög). Däribland varianter där glassektionerna kan ”köras” över hörn för att på så sätt öppna upp den skyddade balkongen på alla sidor. Systeminnovationen Proline T är efterföljaren till Solarlux populära system SL 25.